Om ovisshet
Jag läste på en annan blog nyligen att vår kropp tydligen inte hanterar ovisshet och oro bättre än dåliga nyheter. Detta har jag nu själv fått uppleva, och jag säger det, det är inget att rekomendera.
För att göra en lång historia kort, för ett tag sen uppvisade min kropp skumma symptom på att nåt inte var helt okej, och detta var något jag inte upplevt tidigare. Genast började jag söka på nätet vad det skulle kunna vara, och stötte på det ena hemskare än det andra. Jag beslutade mig hela tiden för att vänta ytterligare en dag för att se om det blev bättre. Det blev det inte. Detta, att inte veta vad man led av, var så mycket värre än de skumma känningar jag hade. Helt ärligt blev jag mentalt instabil i nästan en vecka. Allt var som ett diffust mörker, såg inget ljus nån stans.
Men, jag beslutade mig för att kolla upp det hos doktorn, och det visade sig ju att det inte var något allvarligt alls. Efter att ha följt doktorn ordination ett tag blev allt bra! Nu är jag nog helt frisk! (även om jag nog aldrig var sjuk direkt).
Så mitt råd, är man oviss och orolig över något, kolla upp det. Skulle det vara dåliga nyheter har du i alla fall vetskapen om vad det gäller, även om det såklart oftast är bra nyheter!
För att göra en lång historia kort, för ett tag sen uppvisade min kropp skumma symptom på att nåt inte var helt okej, och detta var något jag inte upplevt tidigare. Genast började jag söka på nätet vad det skulle kunna vara, och stötte på det ena hemskare än det andra. Jag beslutade mig hela tiden för att vänta ytterligare en dag för att se om det blev bättre. Det blev det inte. Detta, att inte veta vad man led av, var så mycket värre än de skumma känningar jag hade. Helt ärligt blev jag mentalt instabil i nästan en vecka. Allt var som ett diffust mörker, såg inget ljus nån stans.
Men, jag beslutade mig för att kolla upp det hos doktorn, och det visade sig ju att det inte var något allvarligt alls. Efter att ha följt doktorn ordination ett tag blev allt bra! Nu är jag nog helt frisk! (även om jag nog aldrig var sjuk direkt).
Så mitt råd, är man oviss och orolig över något, kolla upp det. Skulle det vara dåliga nyheter har du i alla fall vetskapen om vad det gäller, även om det såklart oftast är bra nyheter!
Braxton (part 4)
Exempel 2 - Saknad
Hoppar direkt in på exempel nummer 2. Detta är ett litet tankeexperiment som jag utvecklat. Låt oss först anta att resor fram och tillbaka i tiden är möjliga, samt att tidslinjen är konstant och att man aldrig kan ändra det som hänt.
En person reser från sin vanliga tid till en tid 10 år in i framtiden. Där möter hon sin familj, som hävdar att hon försvann för 10 år sedan och aldrig återvände. Vår tidsresenär blir förbryllad. Hon hade tänkt återvända, visiten i framtiden skulle bli kort. Men, nu ska vi notera, att om hon reser tillbaka i tiden (till sin vanliga tid) för att förhindra att hennes familj saknar henne i 10 år, då kommer ju anledningen till att hon reste tillbaka att försvinna. Hennes familj får ju återse henne. Det betyder, att de 10 år in i framtiden inte kommer möta henne. Vilket i sin tur betyder att tidslinjen har ändrats.
Detta betyder alltså, att vår tidsresenär är fast i framtiden. Detta problem är lite det omvända som nämndes i föregående inlägg. Men, det är mer komplicerat än så. Vår tidsresenär är egentligen inte helt fast, hon är bara förbjuden att resa tillbaka och "ändra" att hon blev saknad. Hon kan fortfarande resa till andra tider, eller så kan man se på det hela på följande sätt: Hon KAN resa tillbaka till sin egen tid, men hennes närvaro där kommer aldrig att bli känd. Med känd menar jag alltså att henns familj aldrig får veta att hon är där. Detta är någelunda problematiskt, dock mycket intresant. Alla hennes försök att få kontakt med sin familj, eller någon som kan kontakta hennes familj, kommer att vara lönlösa. Om hon dock skulle lyckas med detta, måste vi förutsätta att tidslinjen INTE är konstant på något vis. Det är då vi kommer in på....
Parallella (multipla) tidslinjer
Nu blir det genast mycket bökigt, men ska göra mitt bästa för att förklara. Först måste vi göra antaganden
1. Tidslinjen är INTE konstant
2. Ändringar ger upphov till nya tidslinjer
Det första antagandet har vi stött på tidigare. Ska nu förklara det andra. Låt oss nu säga att en tidsreseär lyckas åka tillbaka i tiden och på något vis förhindra en större katastrof, eller vad som helst som markant skulle förändra världen. För att vara extrema, låt oss säga att hon förhindrade den industriella revolutionen, och att världen utan den skulle fortsätta att vara precis som den varit. Teknik skulle inte existera, massproduktion av varor skulle inte existera, förorening av naturen skulle inte existera. Detta är en gigantisk ändring.
Vår tidsresenär gör alltså detta. Vad händer när hon ska återvända till sin egen tid? Det är den frågan som är knepig att besvara. Rent intuitivt skulle man säga att hon skulle återvända till en tid som är fullständigt olikt hennes egen. Men, notera detta: Hennes egen tidslinje, den som hon rest längs under sin resa tillbaka, vad hände med den? Om den inte skulle existera skulle hon knappast själv ha existerat, och skulle knappast kunnat rest tillbaka för att göra ändringen. Då finns bara ett alternativ kvar, och det är antagande 2 - vår tidsresenär har gett upphov till en splittring av tidslinjen.
Tidslinje 1: Denna tidslinje är "orginalet". Här äger den industriella revolutionen rum och alla händelser som leder till att vår tidsresenär åker tillbaka i tiden.
Tidslinje 2: Uppkom av ändringen. Här äger ingen revolution rum, och alla följder av den kommer inte att ske.
Frågan är då, på vilken tidslinje befinner sig vår tidsresenär?
Fundera på den tills nästa inlägg...
En person reser från sin vanliga tid till en tid 10 år in i framtiden. Där möter hon sin familj, som hävdar att hon försvann för 10 år sedan och aldrig återvände. Vår tidsresenär blir förbryllad. Hon hade tänkt återvända, visiten i framtiden skulle bli kort. Men, nu ska vi notera, att om hon reser tillbaka i tiden (till sin vanliga tid) för att förhindra att hennes familj saknar henne i 10 år, då kommer ju anledningen till att hon reste tillbaka att försvinna. Hennes familj får ju återse henne. Det betyder, att de 10 år in i framtiden inte kommer möta henne. Vilket i sin tur betyder att tidslinjen har ändrats.
Detta betyder alltså, att vår tidsresenär är fast i framtiden. Detta problem är lite det omvända som nämndes i föregående inlägg. Men, det är mer komplicerat än så. Vår tidsresenär är egentligen inte helt fast, hon är bara förbjuden att resa tillbaka och "ändra" att hon blev saknad. Hon kan fortfarande resa till andra tider, eller så kan man se på det hela på följande sätt: Hon KAN resa tillbaka till sin egen tid, men hennes närvaro där kommer aldrig att bli känd. Med känd menar jag alltså att henns familj aldrig får veta att hon är där. Detta är någelunda problematiskt, dock mycket intresant. Alla hennes försök att få kontakt med sin familj, eller någon som kan kontakta hennes familj, kommer att vara lönlösa. Om hon dock skulle lyckas med detta, måste vi förutsätta att tidslinjen INTE är konstant på något vis. Det är då vi kommer in på....
Parallella (multipla) tidslinjer
Nu blir det genast mycket bökigt, men ska göra mitt bästa för att förklara. Först måste vi göra antaganden
1. Tidslinjen är INTE konstant
2. Ändringar ger upphov till nya tidslinjer
Det första antagandet har vi stött på tidigare. Ska nu förklara det andra. Låt oss nu säga att en tidsreseär lyckas åka tillbaka i tiden och på något vis förhindra en större katastrof, eller vad som helst som markant skulle förändra världen. För att vara extrema, låt oss säga att hon förhindrade den industriella revolutionen, och att världen utan den skulle fortsätta att vara precis som den varit. Teknik skulle inte existera, massproduktion av varor skulle inte existera, förorening av naturen skulle inte existera. Detta är en gigantisk ändring.
Vår tidsresenär gör alltså detta. Vad händer när hon ska återvända till sin egen tid? Det är den frågan som är knepig att besvara. Rent intuitivt skulle man säga att hon skulle återvända till en tid som är fullständigt olikt hennes egen. Men, notera detta: Hennes egen tidslinje, den som hon rest längs under sin resa tillbaka, vad hände med den? Om den inte skulle existera skulle hon knappast själv ha existerat, och skulle knappast kunnat rest tillbaka för att göra ändringen. Då finns bara ett alternativ kvar, och det är antagande 2 - vår tidsresenär har gett upphov till en splittring av tidslinjen.
Tidslinje 1: Denna tidslinje är "orginalet". Här äger den industriella revolutionen rum och alla händelser som leder till att vår tidsresenär åker tillbaka i tiden.
Tidslinje 2: Uppkom av ändringen. Här äger ingen revolution rum, och alla följder av den kommer inte att ske.
Frågan är då, på vilken tidslinje befinner sig vår tidsresenär?
Fundera på den tills nästa inlägg...
Braxton (part 3)
Mathias anmärkning
Mathias, den gode vän jag nämnde tidigare, kom med en anmärkning. Detta gällde tidslinjens slut. Vi vet att tiden "satte igång" vid Big Bang, Skapelsen, eller vad man vill kalla det. Vi vet dock inget om tidens slut. Hur kommer universum gå under? Och när är detta? Svar utan frågor, som ger upphop till följande tillägg:
Tidslinjen är oändligt lång till följd av slutets ovisshet.
Romans anmärkning
En annan vän jag satt myror i huvudet på är Roman. Han kom med en anmärkning, som är intressant att nämna. Den bygger på ett antagande
(1) Framtiden är föränderlig och inte konstant.
Med andra ord, vi i vår nutid "bygger" hela tiden upp framtiden som en följd av våra ageranden. Små ageranden kan leda till stora inträffanden och stora förändringar av framtiden, detta kallas The butterfly effect. Så med detta antagande (1) gör vi antagandet
(2) Resor in i framtiden är omöjliga
Vi förutsätter fortfarande att resor bakåt i tiden är möjliga. Antag då att en person reser tillbaka i tiden, låt oss säga ett år. När denna person då befinner sig i det förflutna, är hennes framtid helt plötsligt oviss, även om hon nyss kom därifrån. Detta beror ju givetvis på (1), och the butterfly effect. Hennes egentliga nutid har upphört att existera. Därför, enligt (2) är hon fast i denna tid.
En liten twist
Vi antar att personen ovan reser tillbaka i tiden 10 minuter. Därefter väntar hon i 10 minuter, varefter hon reser tillbaka 10 minuter. Hur ser det då ut? Jo, 10 minuter tillbaka i tiden finns då tre versioner av denna person. En som lever sitt vanliga liv, en som väntar på att få åka tillbaka, och en tredje som nyss anlänt. Om denna tredje person väntar 10 minuter, och sen reser tillbaka, och upprepar detta...
Ni förstår själva. I 10 minuters tid finns en hord av tidsresenärer, alla samma person. Dock bara i10 minuter, för när nutiden är uppnådd kommer ju alla dessa att resa tillbaka. Om de dock gemensamt skulle komma överens om att inte åka tillbaka, ja, då skulle det ge upphov till en mängd paradoxer.
(Twisten ovan förutsätter att det förflutna är föränderligt likaså. Själv tror jag inte på detta, men kul är det :P)
Williams anmärkning
För den som vill läsa om the Butterfly Effect kan ni gå in här: http://en.wikipedia.org/wiki/Butterfly_effect
Mathias, den gode vän jag nämnde tidigare, kom med en anmärkning. Detta gällde tidslinjens slut. Vi vet att tiden "satte igång" vid Big Bang, Skapelsen, eller vad man vill kalla det. Vi vet dock inget om tidens slut. Hur kommer universum gå under? Och när är detta? Svar utan frågor, som ger upphop till följande tillägg:
Tidslinjen är oändligt lång till följd av slutets ovisshet.
Romans anmärkning
En annan vän jag satt myror i huvudet på är Roman. Han kom med en anmärkning, som är intressant att nämna. Den bygger på ett antagande
(1) Framtiden är föränderlig och inte konstant.
Med andra ord, vi i vår nutid "bygger" hela tiden upp framtiden som en följd av våra ageranden. Små ageranden kan leda till stora inträffanden och stora förändringar av framtiden, detta kallas The butterfly effect. Så med detta antagande (1) gör vi antagandet
(2) Resor in i framtiden är omöjliga
Vi förutsätter fortfarande att resor bakåt i tiden är möjliga. Antag då att en person reser tillbaka i tiden, låt oss säga ett år. När denna person då befinner sig i det förflutna, är hennes framtid helt plötsligt oviss, även om hon nyss kom därifrån. Detta beror ju givetvis på (1), och the butterfly effect. Hennes egentliga nutid har upphört att existera. Därför, enligt (2) är hon fast i denna tid.
En liten twist
Vi antar att personen ovan reser tillbaka i tiden 10 minuter. Därefter väntar hon i 10 minuter, varefter hon reser tillbaka 10 minuter. Hur ser det då ut? Jo, 10 minuter tillbaka i tiden finns då tre versioner av denna person. En som lever sitt vanliga liv, en som väntar på att få åka tillbaka, och en tredje som nyss anlänt. Om denna tredje person väntar 10 minuter, och sen reser tillbaka, och upprepar detta...
Ni förstår själva. I 10 minuters tid finns en hord av tidsresenärer, alla samma person. Dock bara i10 minuter, för när nutiden är uppnådd kommer ju alla dessa att resa tillbaka. Om de dock gemensamt skulle komma överens om att inte åka tillbaka, ja, då skulle det ge upphov till en mängd paradoxer.
(Twisten ovan förutsätter att det förflutna är föränderligt likaså. Själv tror jag inte på detta, men kul är det :P)
Williams anmärkning
För den som vill läsa om the Butterfly Effect kan ni gå in här: http://en.wikipedia.org/wiki/Butterfly_effect
Braxton (part 2)
Jag blev så inne i tänket att jag beslutade att skriva andra delen nästan omedelbart. Frågan är, vad ska jag skriva om idag? Jo, detta inlägg kommer att ställa upp den mest grundläggande regeln för tidsresor. Någon kommer säga emot mig, men eftersom tidsresor är helt teoretiskt eftersom det aldrig kan bevisas på något sätt, får jag resonera kring ämnet precis som jag vill.
Regeln jag pratar om är satsen om tidslinjens oföränderlighet, ett uttryck jag precis kom på! Den kan väl formuleras ungefär så här:
Tidslinjen är konstant, det som har hänt, det har hänt, och kan aldrig förhindras. Det som kommer att ske, det kommer att ske, och kan aldrig förhindras. Nuet är relativt.
Ödet finns alltså, med andra ord. Du kan aldrig åka tillbaka i tiden och förhindra något som är känt att det sker, med andra ord. Jag tänkte "illustrera" detta med ett exempel.
Exempel 1 - Mordförsöket
Låt oss välja en mycket känd person, som var diktator i tyskland under andra världskriget. Man vet att han tog livet av sig i sin bunker när han kände hopplösheten krypa sig på. Flera gånger under sin livstid försökte folk mörda honom, men alla försök misslyckades. Låt oss nu tänka att det fanns ett försök på hans liv tidigt under hans "karriär" (eller vad man ska kalla det). Detta försök mörklades, och vi vet egentligen inte om det. Vi har också tillgång till en tidsmaskin. En tidsmaskin referer till förmågan att förflytta sig i tiden, och behöver inte vara en maskin i ordets sanna bemärkelse.
Vi bestämmer oss för att mörda diktatorn. Vi reser tillbaka i tiden, till en tid innan han blivit riktigt känd. Egentligen vet vi att vi borde misslyckas, för vi känner till lagarna för tidsresor, men försöker ändå. Vi planterar gift, bomber, och skyttar som ska ta död på honom. Men, alla dessa misslyckas, och det hela mörkläggs.
VI genomförde alltså det försök som mörklades, och hur många gånger vi än försökte mörda honom på sätt som inte är allmänt kända skulle de misslyckas. Det skulle vara ett meningslöst företag, diktatorn skulle dö i sin bunker, det är bara så. Om vi skulle resa tillbaka och genomföra något av de kända attentat, ja då skulle det vara vi som gjorde dem, och de som låg bakom de attentaten avrättades, alltså skulle vi avrättas.
Det jag försöker klargöra är att tidslinjen verkligen är konstant. Saker kan inte ändras.
Dock, detta resonemang ger upphop till vissa paradoxer. Men, ska inte prata om paradoxer så här tidigt i serien.
Kanske ni vill veta vem Braxton är nu? Jag har bestämt, ni får googla honom. Kan säga att han är en karaktär i en nördig TV-serie.
Regeln jag pratar om är satsen om tidslinjens oföränderlighet, ett uttryck jag precis kom på! Den kan väl formuleras ungefär så här:
Tidslinjen är konstant, det som har hänt, det har hänt, och kan aldrig förhindras. Det som kommer att ske, det kommer att ske, och kan aldrig förhindras. Nuet är relativt.
Ödet finns alltså, med andra ord. Du kan aldrig åka tillbaka i tiden och förhindra något som är känt att det sker, med andra ord. Jag tänkte "illustrera" detta med ett exempel.
Exempel 1 - Mordförsöket
Låt oss välja en mycket känd person, som var diktator i tyskland under andra världskriget. Man vet att han tog livet av sig i sin bunker när han kände hopplösheten krypa sig på. Flera gånger under sin livstid försökte folk mörda honom, men alla försök misslyckades. Låt oss nu tänka att det fanns ett försök på hans liv tidigt under hans "karriär" (eller vad man ska kalla det). Detta försök mörklades, och vi vet egentligen inte om det. Vi har också tillgång till en tidsmaskin. En tidsmaskin referer till förmågan att förflytta sig i tiden, och behöver inte vara en maskin i ordets sanna bemärkelse.
Vi bestämmer oss för att mörda diktatorn. Vi reser tillbaka i tiden, till en tid innan han blivit riktigt känd. Egentligen vet vi att vi borde misslyckas, för vi känner till lagarna för tidsresor, men försöker ändå. Vi planterar gift, bomber, och skyttar som ska ta död på honom. Men, alla dessa misslyckas, och det hela mörkläggs.
VI genomförde alltså det försök som mörklades, och hur många gånger vi än försökte mörda honom på sätt som inte är allmänt kända skulle de misslyckas. Det skulle vara ett meningslöst företag, diktatorn skulle dö i sin bunker, det är bara så. Om vi skulle resa tillbaka och genomföra något av de kända attentat, ja då skulle det vara vi som gjorde dem, och de som låg bakom de attentaten avrättades, alltså skulle vi avrättas.
Det jag försöker klargöra är att tidslinjen verkligen är konstant. Saker kan inte ändras.
Dock, detta resonemang ger upphop till vissa paradoxer. Men, ska inte prata om paradoxer så här tidigt i serien.
Kanske ni vill veta vem Braxton är nu? Jag har bestämt, ni får googla honom. Kan säga att han är en karaktär i en nördig TV-serie.
Braxton (part 1)
Inledning
Nu till något helt annat. Rubriken (namnet på mannen på bilden, givetvis) kan ses som väldigt kryptisk, men allt får sin förklaring lite länge fram. Detta är det första inlägget i en serie (av obestämt längd) av inlägg, som förmodligen inte kommer hamna i ordning. Vad är då temat? Det kommer avslöjas bara lite länge fram, men kanske har du redan räknat ut det, om du heter Mathias. Om du i så fall tror att det handlar om tidsresor, kan du ju sluta läsa nu. Temat är alltså tidsresor. För folk som undrar vem Mathias är och varför han har något emot tidsresor, kan jag avslöja att han är en kompis som hatar (eller ogillar, snarare) allt som har med tidsresor att göra. Han jämför tidsresarlogik med hur man t.ex försöker förklara hur det är möjligt att lyfta sig själv i håret. Vilket givetvis inte går, även om man har provat när man var ung och inte lika smart som nu.
Tidsresor är alltså omöligt, det vet nog de flesta. Men, det går fortfarande att resonera kring det, och det är det jag kommer göra in Braxton-inläggen. De som tycker detta verkar för flummigt och hellre vill läsa om allt jag irriterar mig på, skippa dessa inlägg. De kommer att bli ganska långa och säkerligen obegripliga. För att göra dem mer begripliga kommer det kräva mer förklaringar, vilket kommer att leda till ännu längre inlägg. Men, så sätter vi igång!
Några ord om tid
För att fortsättningen ska bli mer begriplig tänkte jag börja förklara lite om tid och hur man bör se tid. Enklast blir det om man ser tiden som en (obruten) linje. Denna linje, som rimligtvis kallas tidslinjen, sträcker sig från skapelsen av universum, till förintelsen av universum. Före och efter dessa tidpunkter existerar inte tiden. Därför måste vi definiera en lag gällande tidsresande, som bygger på detta. Men, mer om detta nån annan gång.
Tiden är alltså en linje. Vanligtvis befinner vi oss på linjen, då vi kan se tillbaka (minnas) det som skett tidigare och förutsäga (snarare gissa) vad som kommer att ske. Hela tiden rör vi oss framåt på linjen, mot dess slut, även om vi själva dör långt innan tidslinjen kommer ta slut. Men, för att begripa sig på tidsresor, bör vi se på tidslinjen utifrån, som när man ritar en tidslinje på historialektionen, och markerar stora, viktiga händelser i historien. För tidsresarteori, kan vi inte rita denna linje, utan bara föreställa oss den. Det avgörande här är dock att om vi gör nedslag på olika punkter på linjen, kommer vi då att återigen vara på den. Hade jag kunnat rita så skulle jag gjort det, men hoppas det blir begripligt ändå.
Några första ord om tidsresor
När jag nyss pratade om nedslag, pratade jag egentligen om tidsresor till olika tillfällen längs tidslinjen. Man utgår från sin egen tid, och tar sig, på ett ganska mirakulöst sätt, till en annan tid. Här finns inga gränser för vad som är möjligt, förutom: Man kan bara resa till punkter på tidslinjen. Att försöka resa till en punkt då tid inte existerar är omöjligt. Detta är alltså en regel för något som egentligen inte är möjligt, vilket kanske kan ses ironiskt. När man ändå kan bryta mot fysikens alla lagar och resa i tiden, varför kan man inte då resa till en "tid" innan Big Bang? (eller Skapelsen, om man är kristen). Svaret är, man måste begränsa sig. Utan begränsningar kan man riskera att irra bort sig fullständigt. Denna regel, eller förutsättning om man så vill, kommer jag referera till som (1) i framtiden.
Detta var alltså starten på den serie inlägg som ska handla om tidsresor. Vem Braxton är, kommer avslöjas i Braxton (part 2). Eller så kan du googla det.
Nu till något helt annat. Rubriken (namnet på mannen på bilden, givetvis) kan ses som väldigt kryptisk, men allt får sin förklaring lite länge fram. Detta är det första inlägget i en serie (av obestämt längd) av inlägg, som förmodligen inte kommer hamna i ordning. Vad är då temat? Det kommer avslöjas bara lite länge fram, men kanske har du redan räknat ut det, om du heter Mathias. Om du i så fall tror att det handlar om tidsresor, kan du ju sluta läsa nu. Temat är alltså tidsresor. För folk som undrar vem Mathias är och varför han har något emot tidsresor, kan jag avslöja att han är en kompis som hatar (eller ogillar, snarare) allt som har med tidsresor att göra. Han jämför tidsresarlogik med hur man t.ex försöker förklara hur det är möjligt att lyfta sig själv i håret. Vilket givetvis inte går, även om man har provat när man var ung och inte lika smart som nu.
Tidsresor är alltså omöligt, det vet nog de flesta. Men, det går fortfarande att resonera kring det, och det är det jag kommer göra in Braxton-inläggen. De som tycker detta verkar för flummigt och hellre vill läsa om allt jag irriterar mig på, skippa dessa inlägg. De kommer att bli ganska långa och säkerligen obegripliga. För att göra dem mer begripliga kommer det kräva mer förklaringar, vilket kommer att leda till ännu längre inlägg. Men, så sätter vi igång!
Några ord om tid
För att fortsättningen ska bli mer begriplig tänkte jag börja förklara lite om tid och hur man bör se tid. Enklast blir det om man ser tiden som en (obruten) linje. Denna linje, som rimligtvis kallas tidslinjen, sträcker sig från skapelsen av universum, till förintelsen av universum. Före och efter dessa tidpunkter existerar inte tiden. Därför måste vi definiera en lag gällande tidsresande, som bygger på detta. Men, mer om detta nån annan gång.
Tiden är alltså en linje. Vanligtvis befinner vi oss på linjen, då vi kan se tillbaka (minnas) det som skett tidigare och förutsäga (snarare gissa) vad som kommer att ske. Hela tiden rör vi oss framåt på linjen, mot dess slut, även om vi själva dör långt innan tidslinjen kommer ta slut. Men, för att begripa sig på tidsresor, bör vi se på tidslinjen utifrån, som när man ritar en tidslinje på historialektionen, och markerar stora, viktiga händelser i historien. För tidsresarteori, kan vi inte rita denna linje, utan bara föreställa oss den. Det avgörande här är dock att om vi gör nedslag på olika punkter på linjen, kommer vi då att återigen vara på den. Hade jag kunnat rita så skulle jag gjort det, men hoppas det blir begripligt ändå.
Några första ord om tidsresor
När jag nyss pratade om nedslag, pratade jag egentligen om tidsresor till olika tillfällen längs tidslinjen. Man utgår från sin egen tid, och tar sig, på ett ganska mirakulöst sätt, till en annan tid. Här finns inga gränser för vad som är möjligt, förutom: Man kan bara resa till punkter på tidslinjen. Att försöka resa till en punkt då tid inte existerar är omöjligt. Detta är alltså en regel för något som egentligen inte är möjligt, vilket kanske kan ses ironiskt. När man ändå kan bryta mot fysikens alla lagar och resa i tiden, varför kan man inte då resa till en "tid" innan Big Bang? (eller Skapelsen, om man är kristen). Svaret är, man måste begränsa sig. Utan begränsningar kan man riskera att irra bort sig fullständigt. Denna regel, eller förutsättning om man så vill, kommer jag referera till som (1) i framtiden.
Detta var alltså starten på den serie inlägg som ska handla om tidsresor. Vem Braxton är, kommer avslöjas i Braxton (part 2). Eller så kan du googla det.
Behåll jacket!
En viss mobilleverantör har gjort reklam som riktar sig till folk som har telefonjack, det vill säga hela svenska folket. De vill ta bort jacket till förmån för det mobila bredbandet, som ska vara så extremt bra. Nej, det är inte bra. Här är varför:
Negativt med mobilt bredband
1. Volymgräns. Kanske bara vi som har det, men vårt mobila bredband har en volymgräns, som gör att man inte kan skicka/ta emot hur mycket som helst. Om volymgränsen överskrids sänks hastigheten.
2. Dålig hastighet. Redan innan volymgränsen överskrids är hastigheten inte den bästa, och fungerar mest för surfande och chattande. Tanka saker fungerar inte, inte heller att se på längre videoklipp.
3. Dålig täckning. Bara ICE.net och Telia har okej täckning, de andra har bara täcking över storstadsområden. Dåligt för oss som bor ute på landet.
4. Otymplig "dongel", som tar upp en usb-port på datorn. För en bärbar dator som redan har få portar är detta ganska irriterande.
5. Fungerar bara för en dator. Modemet kan kan bara kopplas till en dator, så ska man nätverka måste man ha en speciell (och dyr) router för detta. Mycket frustrerande.
Det finns en positiv sak med mobilt bredband, och den är ganska uppenbar.
1. Mobilitet. Med en bärbar dator är det perfekt med mobilt bredband, då man kan sitta var som helst och surfa. Dock kan man ju göra detta inom ett trådlöst nätverk också. Hur ofta använder man datorn mitt ute i skogen?
Så till er som funderat på att ta bort ett telefonjack, tänk om! Även om förflyttning från klassisk "marktelefon" till mobiltelefon är mycket praktiskt, försvinner då möjligheten till ADSL, som är oslagbart när det gäller internetuppkoplling.
Negativt med mobilt bredband
1. Volymgräns. Kanske bara vi som har det, men vårt mobila bredband har en volymgräns, som gör att man inte kan skicka/ta emot hur mycket som helst. Om volymgränsen överskrids sänks hastigheten.
2. Dålig hastighet. Redan innan volymgränsen överskrids är hastigheten inte den bästa, och fungerar mest för surfande och chattande. Tanka saker fungerar inte, inte heller att se på längre videoklipp.
3. Dålig täckning. Bara ICE.net och Telia har okej täckning, de andra har bara täcking över storstadsområden. Dåligt för oss som bor ute på landet.
4. Otymplig "dongel", som tar upp en usb-port på datorn. För en bärbar dator som redan har få portar är detta ganska irriterande.
5. Fungerar bara för en dator. Modemet kan kan bara kopplas till en dator, så ska man nätverka måste man ha en speciell (och dyr) router för detta. Mycket frustrerande.
Det finns en positiv sak med mobilt bredband, och den är ganska uppenbar.
1. Mobilitet. Med en bärbar dator är det perfekt med mobilt bredband, då man kan sitta var som helst och surfa. Dock kan man ju göra detta inom ett trådlöst nätverk också. Hur ofta använder man datorn mitt ute i skogen?
Så till er som funderat på att ta bort ett telefonjack, tänk om! Även om förflyttning från klassisk "marktelefon" till mobiltelefon är mycket praktiskt, försvinner då möjligheten till ADSL, som är oslagbart när det gäller internetuppkoplling.
Stress
Säkert har nån tänkt dessa tankar och skrivit en bok om det, men jag tänker publicera dem ändå.
Stress kan komma i många olika former, det vet alla. Ska reflektera lite kring två stressformer jag har upplevt i skolan.
Den första är den uppenbara, som är beroende av tidsgränser, dvs stress över att hinna klart med något i tid. Att vara punktlig och seriös med tider är viktigt på universitet, många gånger viktigare än i grundskola och gymnasium. Där kunde man alltid komplettera och göra omprov lite hur som helst och sena inlämningar var man inte så jättehård med. Annat är det på universitetet. Men, jag tycker ändå att denna stress är hanterbar. Man får helt enkelt göra sig tid för att hinna klart.
Den andra stessen är värre, och den har och göra med att det kan vara svårt att tillgodogöra sig information - Med andra ord, svårt att lära sig och sätta sig in i något. Om man samtidigt har stress #1 så blir det extremt jobbigt. Man ska hinna med att läsa, förstå, göra uppgifter och göra en inlämningsuppgift under loppet av tre dagar. Kombinationen av tidsbrist och kunskapsbrist är extremt frustrerande. Vissa system som KAU använder sig av är inte bra, och efter denna kurs slut ska jag skriva en utvärdering och lämna till kursansvarig. Får hoppas att det i ala fall blir någon förbättring för nästa gäng som tar denna kurs.Stress kan komma i många olika former, det vet alla. Ska reflektera lite kring två stressformer jag har upplevt i skolan.
Den första är den uppenbara, som är beroende av tidsgränser, dvs stress över att hinna klart med något i tid. Att vara punktlig och seriös med tider är viktigt på universitet, många gånger viktigare än i grundskola och gymnasium. Där kunde man alltid komplettera och göra omprov lite hur som helst och sena inlämningar var man inte så jättehård med. Annat är det på universitetet. Men, jag tycker ändå att denna stress är hanterbar. Man får helt enkelt göra sig tid för att hinna klart.
Mekanik
Just nu läser jag och resten av min klass samt alla andra högskoleingenjörer vid KAU en kurs i mekanik. Det jag inte riktigt jag förstå är vad jag som dataingenjör ska ha mekanik till? KAU motiverar med att man bör ha grundläggande kunskaper inom alla ingenjörsområden. Det jag försöker göra nu är INTE grundläggande kunskaper.
Grundläggande kunskaper ska vara terminologi samt de principer som ämnet bygger på. Jag tycker verkligen inte att kursen är så grundläggande. Den känns komplett meningslös, samtidigt som det är väldigt svårt att greppa hur man ska göra.
Inom matematik finns oftast ett eller ett par sätt att angripa ett problem på. I mekanik finns det många fler. Detta leder till förvirring, i alla fall för mig. Mekanik verkar handla just om att analysera problemet, inte att lösa det. För ett sådant upplägg krävs ett lämpligt utlärningssätt och bra kurslitteratur. När inte en lärarna kan förklara hur man ska göra, och boken inte ger exempel på hur man löser en uppgift utan bara svar till övningarna (och det bara till varannan övning), hur i helvete ska man kunna lära sig?
Antalet olika typer av problem verkar vara obegränsade, och antalet lösningssätt lika så. Hur ska man då kunna hantera problem som man aldrig sett en lösning till? Man kan ju använda det man lärt sig, om andra typer av problem, men man lär ju bara komma ungefär halvvägs.
Det är rätt snällt att man kan tillgodogöra sig poäng på tentan med inlämningsuppgifter. Men, inte så snällt när man inte kan få tillräckligt med information om hur man ska göra för att lösa dem. Jag förstår det som presenteras, men jag kan omöjligen förstå det som ingen förklarar.
Någon som har något smart tips? Nåntans man kan vända sig?
Grundläggande kunskaper ska vara terminologi samt de principer som ämnet bygger på. Jag tycker verkligen inte att kursen är så grundläggande. Den känns komplett meningslös, samtidigt som det är väldigt svårt att greppa hur man ska göra.
Inom matematik finns oftast ett eller ett par sätt att angripa ett problem på. I mekanik finns det många fler. Detta leder till förvirring, i alla fall för mig. Mekanik verkar handla just om att analysera problemet, inte att lösa det. För ett sådant upplägg krävs ett lämpligt utlärningssätt och bra kurslitteratur. När inte en lärarna kan förklara hur man ska göra, och boken inte ger exempel på hur man löser en uppgift utan bara svar till övningarna (och det bara till varannan övning), hur i helvete ska man kunna lära sig?
Antalet olika typer av problem verkar vara obegränsade, och antalet lösningssätt lika så. Hur ska man då kunna hantera problem som man aldrig sett en lösning till? Man kan ju använda det man lärt sig, om andra typer av problem, men man lär ju bara komma ungefär halvvägs.
Det är rätt snällt att man kan tillgodogöra sig poäng på tentan med inlämningsuppgifter. Men, inte så snällt när man inte kan få tillräckligt med information om hur man ska göra för att lösa dem. Jag förstår det som presenteras, men jag kan omöjligen förstå det som ingen förklarar.
Någon som har något smart tips? Nåntans man kan vända sig?
Lägg en röst!
Som rubriken anger; jag tycker att ALLA som är röstberättigade ska gå och rösta i valet i höst. Spelar ingen roll om du har en åsikt eller saknar en, gå och lägg en sedel i lådan. Om du känner dig osäker, lägg en blank röst. Det viktiga är att du gör det, ty det är en demokratiskt rättighet att rösta och man ska utnyttja den. Det viktiga här är dock att man röstar för ett parti som har vettiga och demokratiska åsikter. Sverigedemokraterna är, enligt mig, inte ett sådant parti. På pappret är de ett parti som vilket annat som helst, och man kan rösta på dem. Men det är ungefär det som är demokratiskt. Och, för att förhindra att de får mandat i riksdagen, dvs att de får något att säga till om i hur detta rike styrs, så rösta på något annat, eller rösta blankt. Att man röstar blankt är i alla fall en markering att man utnyttjar sin rätt att rösta, även om det inte gynnar något parti.
Sedan tycker jag man bör rösta på ett parti som finns/har god chans att komma in, i riksdagen (förutom SD). Att rösta på småpartier är i princip helt meningslöst. MEN, även här gör man ju ändå en markering att man vill rösta för sin sak, och det ska uppmuntras. Dock anser jag väl själv att många småpartier kan ses som mer eller mindre extrema, och på grund av detta är de just småpartier som en mycket snäv skara människor röstar på.
Sen kan man tycka att man som individ inte spelar någon roll, men det hör inte till saken. Det är inställningen som är avgörande, att man vill stå upp för demokratiska idéer. Demokratin infördes inte för att folk skulle ligga på soffan och inte bry sig ett skit om sin vardag, utan för att ge maktet åt folket och få människor att engagerade. Jag tror att alla människor har en åsikt, och att de tycker något, men alla kanske inte riktigt vet var de hör hemma. Detta går dock att undersöka, genom att läsa partiernas partiprogram och göra olika tester.
Så summan av kardemumman; engagera dig! Lägg en röst eftersom det är din rättighet. Har du ingen åsikt, rösta blankt, eller skaffa dig en åsikt. Bidra till att Sverigedemokraterna inte får något att säga till om.
Sedan tycker jag man bör rösta på ett parti som finns/har god chans att komma in, i riksdagen (förutom SD). Att rösta på småpartier är i princip helt meningslöst. MEN, även här gör man ju ändå en markering att man vill rösta för sin sak, och det ska uppmuntras. Dock anser jag väl själv att många småpartier kan ses som mer eller mindre extrema, och på grund av detta är de just småpartier som en mycket snäv skara människor röstar på.
Sen kan man tycka att man som individ inte spelar någon roll, men det hör inte till saken. Det är inställningen som är avgörande, att man vill stå upp för demokratiska idéer. Demokratin infördes inte för att folk skulle ligga på soffan och inte bry sig ett skit om sin vardag, utan för att ge maktet åt folket och få människor att engagerade. Jag tror att alla människor har en åsikt, och att de tycker något, men alla kanske inte riktigt vet var de hör hemma. Detta går dock att undersöka, genom att läsa partiernas partiprogram och göra olika tester.
Så summan av kardemumman; engagera dig! Lägg en röst eftersom det är din rättighet. Har du ingen åsikt, rösta blankt, eller skaffa dig en åsikt. Bidra till att Sverigedemokraterna inte får något att säga till om.
Omfördelning
Jag tänkte inte skriva så mycket i detta inlägg. Bilden nedan talar för sig själv.
Smalare TV - tjockare människor?
Smalare TV - tjockare människor?Svar på tal
Fick en kommentar om att de föregående inläggen var "mycket text om något så självklart". Givetvis är det självklart, i alla fall för väldigt många människor. För vissa är det tyvärr inte det, och kanske riktar sig inläggen till dem. Man kan också se inläggen som en påminnelse till de som glömt bort att vara kritiska.
Kritiskt tänkande II
Vad kan man lita på och vad är bluff?
Det är en fråga som man bör ställa sig ofta, och försöka besvara. Dock tror jag inte att frågan helt kan besvaras, utan svaret kan bero på sammanghanget i vilket frågan ställdes. Men, genom att försöka besvara den kan man absolut komma till en djupare insikt om kritiskt tänkande. Detta gäller såväl skriven text i tidningar, till reklam på TV, till människor (för att anknyta till föregående inlägg).
Jag ska inte försöka besvara den frågan här, jag gör bara en uppmaning till alla att aldrig lita fullständigt på något man läser eller hör. Kvällstidningar är inte kända för att publicera trovärdigt innehåll. Jag skulle dock vilja säga att det de skriver om har en trovärdig grund, varefter de gör en underlig vinkling och/eller förstorar upp sanningen och får det att låta mer än vad det är. Mycket bra är de på detta när det gäller rubriker.
Det är en fråga som man bör ställa sig ofta, och försöka besvara. Dock tror jag inte att frågan helt kan besvaras, utan svaret kan bero på sammanghanget i vilket frågan ställdes. Men, genom att försöka besvara den kan man absolut komma till en djupare insikt om kritiskt tänkande. Detta gäller såväl skriven text i tidningar, till reklam på TV, till människor (för att anknyta till föregående inlägg).
Jag ska inte försöka besvara den frågan här, jag gör bara en uppmaning till alla att aldrig lita fullständigt på något man läser eller hör. Kvällstidningar är inte kända för att publicera trovärdigt innehåll. Jag skulle dock vilja säga att det de skriver om har en trovärdig grund, varefter de gör en underlig vinkling och/eller förstorar upp sanningen och får det att låta mer än vad det är. Mycket bra är de på detta när det gäller rubriker.
Om man är riktigt cynisk, och då är man värre än Dr House, så ska man inte tro på NÅGOT alls över huvud taget, bara på det man själv kan bevittna eller bevisa. Inte ens det nästan. Detta var en diskussion jag hade med en kompis för att tag sedan, runt frågan: "hur kan vi veta att det vi lärt oss stämmer?". Bara för att någon eller många personer säger en sak betyder inte det att det är sant. Bara för att det står i en bok betyder inte det att det är sant. Bara för att alla verkar tro sig veta att en sak är sann betyder inte det att det är sant.
Ta månen, till exempel. Hur kan vi, enligt ovanstående cyniska princip, veta att månen är ett klot av sten ute i rymden som några amerikaner en gång gick på? Egentligen finns det inget som helst bevis för att månen är vad den är och att någon besökt den. Om man ska riktigt på djupet finns det inte ett enda sätt att bevisa det på. Vi kan se bilder, som är fabrikerade. Vi kan höra människor berätta om det, de som varit där, men de kan ljuga. Vi kan göra vetenskapliga undersökningar, men vi kan aldrig lita på resultaten. Vi kan till och med åka dit, men om man ska vara kritisk mot allt, ska man även vara kritisk mot sig själv. Det betyder, att man egentligen inte kan lita på att man åkt dit, kanske det var en dröm eller en hallucination, en önskan eller bara ett påhitt?
Sjävklart är ett sådant förfarande extremt ohälsosamt. Jag tror man skulle börja se världen som sin fiende, att alla i världen döljer något, att alla konspirerar emot en. Att allt man fått höra är en lögn, att ingen någonsin har sagt något sant och riktigt. Därför avråder jag från ett sådant extremkritiskt tänkande!
Man bör väl finna någon gyllene medelväg mellan detta och att inte vara kritisk alls. Det skulle fungera mycket bra.
Kritiskt tänkande
Om man ska bestämma nåt, ska man verkligen bestämma det och nästan skriva under på det i blod, för att den ena inte ska backa ur. Spelar ingen roll vad det gäller, tydlighet är absolut det bästa inom det mesta. Om man har bestämt något, som sen inte blir av för att någon av parterna helt enkelt skiter i det eller inte bryr sig eller någon annan odefinierad anledning, då blir antagligen den andre lite irriterad. Sånt är givetvis aldrig bra.
Antingen så bestämmer man allt exakt, och den som inte kan följa vad som sagt får stå i skamvrån i ett par dar. Eller, så bestämmer man aldrig någonting. Ett mellanting mellan dessa två borde inte finnas. Det skapar nån form av oordning som inte är bekväm för någon. En osäkerhet, en ovisshet, som i alla fall jag inte skulle trivas med. Och säkerligen en irritation från den som blivit "sviken" eller "bortgömd".
Man kan ju också göra på ett tredje sätt, och det är att aldrig lita på någon. Cynsikt och väldigt á la Dr House, men kanske är det en bra sätt. Om man är kritisk till allt som sägs och allt som bestäms, då torde man inte bli besviken heller. Sen är det ju så att vissa människor är ärliga och punktliga och korrekta, lixom jag själv. Att inte stå vid mitt ord är det sista jag skulle göra. Jag är ett stort fan av löften, lagar och bestämmelser. De finns för att följas. Personer som mig behöver man inte vara kritisk mot alltså. Men, sen finns det ju andra som är mindre pålitliga och som verkar tycka sig stå över alla andra, lagen, löften och så vidare. Dessa bör man vara mycket kritisk mot. Jag vill inte säga att någon människa är helt vedervärdig och opålitlig (förutom riktiga brottslingar då). Folk begår givetvis misstag i bland, och glömmer en del saker. Men, en sådan person bör man vara i alla fall något kritisk mot, och ha i åtanke att han/hon kan begå misstag. Dock vet jag inte om det är "misstag" om de upprepas gång på gång. Då är det väl ett tecken på slarv eller ignorans (finns det ordet, förresten?).
Summan av kardemumman - utan att bli allt för lik Dr House bör man se saker genom ett filter, ta det mesta med en nypa (eller en skopa i vissa fall) salt och vara beredd på samtliga utgångar. Alla ljuger till och från, och alla gör misstag i bland. Man bör försöka stå vid sitt ord, för att inte göra andra besvikna, irriterade eller skapa ovisshet och ett oseriöst intryck.
Antingen så bestämmer man allt exakt, och den som inte kan följa vad som sagt får stå i skamvrån i ett par dar. Eller, så bestämmer man aldrig någonting. Ett mellanting mellan dessa två borde inte finnas. Det skapar nån form av oordning som inte är bekväm för någon. En osäkerhet, en ovisshet, som i alla fall jag inte skulle trivas med. Och säkerligen en irritation från den som blivit "sviken" eller "bortgömd".
Man kan ju också göra på ett tredje sätt, och det är att aldrig lita på någon. Cynsikt och väldigt á la Dr House, men kanske är det en bra sätt. Om man är kritisk till allt som sägs och allt som bestäms, då torde man inte bli besviken heller. Sen är det ju så att vissa människor är ärliga och punktliga och korrekta, lixom jag själv. Att inte stå vid mitt ord är det sista jag skulle göra. Jag är ett stort fan av löften, lagar och bestämmelser. De finns för att följas. Personer som mig behöver man inte vara kritisk mot alltså. Men, sen finns det ju andra som är mindre pålitliga och som verkar tycka sig stå över alla andra, lagen, löften och så vidare. Dessa bör man vara mycket kritisk mot. Jag vill inte säga att någon människa är helt vedervärdig och opålitlig (förutom riktiga brottslingar då). Folk begår givetvis misstag i bland, och glömmer en del saker. Men, en sådan person bör man vara i alla fall något kritisk mot, och ha i åtanke att han/hon kan begå misstag. Dock vet jag inte om det är "misstag" om de upprepas gång på gång. Då är det väl ett tecken på slarv eller ignorans (finns det ordet, förresten?).
Summan av kardemumman - utan att bli allt för lik Dr House bör man se saker genom ett filter, ta det mesta med en nypa (eller en skopa i vissa fall) salt och vara beredd på samtliga utgångar. Alla ljuger till och från, och alla gör misstag i bland. Man bör försöka stå vid sitt ord, för att inte göra andra besvikna, irriterade eller skapa ovisshet och ett oseriöst intryck.
Samma blogg, ny adress
Flyttade min blogg hit istället.
Typepad var dåligt.
Typepad var dåligt.
