Tredje Gången Gillt

I natt hade jag en en dröm. Först var den spännande och full av förväntningar, men blev senare en mycket obehaglig mardröm. Drömmen utspelade sig i ett land nånstans i den kalla norden, där många människor en dag gick och stoppade papperslappar i lådor. När detta var gjort, så tog man och räknade alla lappar och sammanställde statestik över vilken färg lapparna hade. Nästan 6 % av människorna som lagt lappar måste ha varit arga. Jag tror de var arga på och rädda för människor från andra länder, som enligt utsago kom och tog deras jobb, tog deras skattepengar och begick en massa brott. Alla andra människor blev arga på dessa 6 % och på den lilla grupp som de 6% motsvarade. De ville inte leka med dem i framtiden, inte ens befinna sig i samma rum. Jag minns att jag också blev väldigt arg och upprörd.

När jag vaknade imorse insåg jag att det inte var någon dröm. Svenska folket har nu röstat in ett främlingsfientligt parti, med rötter i nazism och nynazism och med kopplingar till Vit Makt-rörelser och andra odemokratiska organistaioner, in i vår riksdag. De skall nu, i fyra år framåt, vara med och styra vårt land.

Det är nu Sverigedemokraterna öppet måste bekämpas, bemötas och granskas. Vi får inte för en sekund ge upp för våra demokratiska ideal, som de inte förspråkar. De ska inte finna stöd hos något annat parti, och långsamt ska de vittra sönder innifrån och utifrån. De kommer ställas mot riktiga politiker i kammaren, de kommer att bli tvugna att stå upp för sina högerextrema åsikter, och vi ska visa dem att de har fel. Sverigedemokraternas slöja ska börja falla, och jag anser att det är vår skyldighet att medverka till detta.

Stöd kampen mot extremism, rasism och låtsaspolitiker! Ge aldrig upp!

Har precis sett färdigt filmen Where The Wild Things Are (Till vildingarnas land), baserad på boken med samma namn, av Maurice Sendak. Och vad ska man säga? Helt underbar film!

När jag var liten läste jag boken, och detta var massa år sedan. Lägg till detta att jag genom mina år slukat oräkernligt antal böcker. Ändå är denna bok något jag minns, även om detaljer har försvunnit. När jag först hörde att boken skulle bli film, och när jag såg trailern, blev jag upprymd. Detta var för över ett år sedan, och nu har jag äntligen kommit till skott.

Även om det, som alltid, är vissa ändringar i handlingen från boken till filmen, tycker jag filmskaparna verkligen har lyckats, främst med karaktärerna. De är verkligen stora, monstruösa och roliga. Filmen blandar humor, äventyr och en massa allvar och symbolik i en ypperlig blandning, som verkligen berör.

Filmen handlar om Max, en pojke med vilda fantasier och ibland överdriven oförskämdhet. En kväll hamnar han i bråk med sin mamma, och förvisas till sitt rum utan middag. Han flyr huset, ut i natten och startar där sitt påhittade äventyr till Vildingarnas Land, en ö befolkat med ett gäng riktigt ludna och groteska tingestar. Här blir Max strax kung, och lovar att ställa allt till rätta bland monstren.

Detta är, vilket är uppenbart, ursprungligen en saga för barn. Men det är först nu i (nästan) vuxen ålder som jag kan känna hur symbolisk och djup denna historia verkligen är, för som barn är detta inget man tänker på. Då var det bara spännande att följa en kille som mötte en massa stora och lite småläskiga monster.

Jag rekomenderar dig verkligen att se denna film om du inte redan gjort det, och skickar med länk till trailern på youtube!

http://www.youtube.com/watch?v=SsZXKLtDb-k

Sitter och kollar på en debatt på TV4, och nyss pratades det om skolan. Därför tänkte jag reflektera lite över detta alltid lika intressanta ämne.

Var ska man börja? Betygen kanske? Det är ingen hemlighet att jag är en aktiv motståndare till betyg i den form som finns i dag. Anledningen är mycket simpel. Jag har själv som alla andra gått i skolan, och jag har själv lagt märke till vissa saker. För det första, vad är betyget ett mått på? Kunskap? Knappast, betyget är ett mått på hur många poäng man fått på sista provet i en kurs, eller sammanlagda resultatet på flera prov. En bokstav eller siffra som egentligen saknar helt innehåll och information vad eleven kan, vad eleven är extra bra på, och vad eleven bör jobbar mer med. Betyg är inte något konstuktivt, det hjälper inte en elev mer än att han/hon blir glad om ett högt betyg delas ut. Det för mig osökt in på "för det andra". För det andra kan betyg omhes av en onödig hets. Jag har sett kamrater som blivit besvikna när de inte fått högsta betyg, då de missat någon poäng på ett prov. Är det såhär vi ska ha det? En liten ynka poäng som avgör så mycket! Skriftliga omdömen skulle lösa dessa problem, och det är jag helt övertygad om. Men, jag är också positiv till en kompromiss med mer omdömen och mindre betyg, som kommer senare i skolan. Universitet tycker jag fortfarande ska ha betyg, med skalan U G VG och inget annat.

Däremot tycker jag inte prov/tentor ska försvinna, nej, de bör ligga som en del i den skriftliga och muntliga bedömning som ska ske av eleven. Men, jag är mycket positiv till andra bedömningsgrunder; fördjupningsarbeten, muntliga redovisningar, grupparbeten, studiebesök med rapportskrivning. Läxor däremot är något som är förlegat och hör forntiden till. Jag anser att skolan i alla fall till viss mån ska spegla arbetslivet. Yrken där man först kommer till sin arbetsplats, jobbar hårt med massa olika saker nästan samtidigt, åker hem och tvingas arbeta ännu mer för att behålla jobbet är tämligen sällsynta. Har jag fel, överbevisa mig i detta! Ungdomar bör ta sitt egna ansvar, och se till att de som ska bli gjort blir gjort, men läxor borde tas bort omgående!

Jag har en hel del mer att säga om skolan och saker som bör förändras, men är för trött, så får återkomm imorgon! :)

Valet kryper allt närmare, och samhällsdebatten är het kring Sverigedemokraterna. Kommer de in i riksdagen? Kommer de få vågmästarroll? Kommer detta orsaka politiskt instabilitet? Är de demokratiska, eller är de nazister som lagt bort uniformen? Frågorna är många, och en del kommer besvaras den 19e september.


Ingen kan ha undgått att SD har gjort en valfilm som de ville att TV4 skulle sända. TV4 sa blankt nej, vilket är ett beslut som jag tycker endast gynnar SD. TV4 har inte uppgett vad som var olagligt med filmen, och själv ser jag inte heller vad detta skulle vara. Dock, filmen visar väldigt bra vad Sverigedemokraterna tycker; filmen visar ett gäng pensionärer som hotas att köras över av en grupp kvinnor i burka, och berättarrösten säger någit i stil med "invandringsbroms istället för pensionsbroms". Man får tycka vad man vill om detta, men att säga stop för filmen är helt väg att gå.


Och ja, det kommer mera. Sverigedemokraterna är mycket listiga, så de gjorde en "ny" film. Det vill säga, de tog deras första film och censurerade bort delen med kvinnorna i burka som tävlar mot pensionärerna. Till detta la de texten, "Censurerat av TV4" och en hänvisning till deras hemsida, där man kan få se hela orginalfilmen. Jag blev chockad när jag såg att TV4 nu visade denna film i sina reklampauser. Alltså, wtf? Nu har de allt skitit i det blå skåpet vårt kära tv-bolag. De accepterar alltså att SD anklagar dem för censur? Samtidigt som de nästan uppmanar alla tittare att verkligen besöka SDs hemsida för att se filmen. Jag vill påstå att detta agerande är fullkomligt skandalöst. Först hjälper de SD genom att inte visa deras film. Sen hjälper de dem ännu mer genom att indirekt, för alla tv-tittare, erkänna att de censurerade filmen.


Först antog jag att det var TV4 själva som skrivit den texten och "pixlat" den speciella delen av filmen. Då blev jag riktigt upprörd, för politisk censur får aldrig någonsin förekomma i en demokrati. Att jag nu verifierat att det var SD som ändrat filmen, var en lättnad, men inte en speciellt stor en. Det visar bara att TV4 inte bara är odemokratiska, de är dumma också. De gör SD en tjänst.


Så, vad skulle de ha gjort? Enkelt; visat orginalfilmen redan från början. Då hade folk direkt kunnat få se Sverigedemokraternas sanna ansikte. Men, samtidigt förstår jag TV4:s dilemma. De kunde inte ha nekat att visa den reviderade versionen av filmen, men kanske kunde de ha begärt att texten som sa "Censurerat av TV4" kunde tagits bort. Detta är ett intressant problem, och problemet är väl också att texter som denna skulle ge SD ännu mer energi. Men, vad ska jag göra? Censurera mig själv?

Av någon anledning har jag återvänt hit, och jag vill uppmana er till att inte fråga varför. Jag vet ärligt talat inte varför jag kom tillbaka, varför jag ens slutade blogga förra gången. Men något som saknades då kanske nu har kommit tillbaka, tiden får utvisa. Det vill säga, om jag kommer skriva mer än detta återintroducerande inlägg.

Vad kommer bloggen handla om denna gång då, kanske du undrar? Det är ju precis samma adress och samma namn, men temat kanske kommer att ändras. Vad var det ens för tema sist? Någon som kommer ihåg? Jag tror jag vill minnas att temat skulle vara som en blandning av min första blogg (random och oseriös) och gaytalk (reflekterande och överseriös). Kanske kommer jag behålla det temat här, kanske inte.