Braxton (part 1)
Inledning
Nu till något helt annat. Rubriken (namnet på mannen på bilden, givetvis) kan ses som väldigt kryptisk, men allt får sin förklaring lite länge fram. Detta är det första inlägget i en serie (av obestämt längd) av inlägg, som förmodligen inte kommer hamna i ordning. Vad är då temat? Det kommer avslöjas bara lite länge fram, men kanske har du redan räknat ut det, om du heter Mathias. Om du i så fall tror att det handlar om tidsresor, kan du ju sluta läsa nu. Temat är alltså tidsresor. För folk som undrar vem Mathias är och varför han har något emot tidsresor, kan jag avslöja att han är en kompis som hatar (eller ogillar, snarare) allt som har med tidsresor att göra. Han jämför tidsresarlogik med hur man t.ex försöker förklara hur det är möjligt att lyfta sig själv i håret. Vilket givetvis inte går, även om man har provat när man var ung och inte lika smart som nu.
Tidsresor är alltså omöligt, det vet nog de flesta. Men, det går fortfarande att resonera kring det, och det är det jag kommer göra in Braxton-inläggen. De som tycker detta verkar för flummigt och hellre vill läsa om allt jag irriterar mig på, skippa dessa inlägg. De kommer att bli ganska långa och säkerligen obegripliga. För att göra dem mer begripliga kommer det kräva mer förklaringar, vilket kommer att leda till ännu längre inlägg. Men, så sätter vi igång!
Några ord om tid
För att fortsättningen ska bli mer begriplig tänkte jag börja förklara lite om tid och hur man bör se tid. Enklast blir det om man ser tiden som en (obruten) linje. Denna linje, som rimligtvis kallas tidslinjen, sträcker sig från skapelsen av universum, till förintelsen av universum. Före och efter dessa tidpunkter existerar inte tiden. Därför måste vi definiera en lag gällande tidsresande, som bygger på detta. Men, mer om detta nån annan gång.
Tiden är alltså en linje. Vanligtvis befinner vi oss på linjen, då vi kan se tillbaka (minnas) det som skett tidigare och förutsäga (snarare gissa) vad som kommer att ske. Hela tiden rör vi oss framåt på linjen, mot dess slut, även om vi själva dör långt innan tidslinjen kommer ta slut. Men, för att begripa sig på tidsresor, bör vi se på tidslinjen utifrån, som när man ritar en tidslinje på historialektionen, och markerar stora, viktiga händelser i historien. För tidsresarteori, kan vi inte rita denna linje, utan bara föreställa oss den. Det avgörande här är dock att om vi gör nedslag på olika punkter på linjen, kommer vi då att återigen vara på den. Hade jag kunnat rita så skulle jag gjort det, men hoppas det blir begripligt ändå.
Några första ord om tidsresor
När jag nyss pratade om nedslag, pratade jag egentligen om tidsresor till olika tillfällen längs tidslinjen. Man utgår från sin egen tid, och tar sig, på ett ganska mirakulöst sätt, till en annan tid. Här finns inga gränser för vad som är möjligt, förutom: Man kan bara resa till punkter på tidslinjen. Att försöka resa till en punkt då tid inte existerar är omöjligt. Detta är alltså en regel för något som egentligen inte är möjligt, vilket kanske kan ses ironiskt. När man ändå kan bryta mot fysikens alla lagar och resa i tiden, varför kan man inte då resa till en "tid" innan Big Bang? (eller Skapelsen, om man är kristen). Svaret är, man måste begränsa sig. Utan begränsningar kan man riskera att irra bort sig fullständigt. Denna regel, eller förutsättning om man så vill, kommer jag referera till som (1) i framtiden.
Detta var alltså starten på den serie inlägg som ska handla om tidsresor. Vem Braxton är, kommer avslöjas i Braxton (part 2). Eller så kan du googla det.
Nu till något helt annat. Rubriken (namnet på mannen på bilden, givetvis) kan ses som väldigt kryptisk, men allt får sin förklaring lite länge fram. Detta är det första inlägget i en serie (av obestämt längd) av inlägg, som förmodligen inte kommer hamna i ordning. Vad är då temat? Det kommer avslöjas bara lite länge fram, men kanske har du redan räknat ut det, om du heter Mathias. Om du i så fall tror att det handlar om tidsresor, kan du ju sluta läsa nu. Temat är alltså tidsresor. För folk som undrar vem Mathias är och varför han har något emot tidsresor, kan jag avslöja att han är en kompis som hatar (eller ogillar, snarare) allt som har med tidsresor att göra. Han jämför tidsresarlogik med hur man t.ex försöker förklara hur det är möjligt att lyfta sig själv i håret. Vilket givetvis inte går, även om man har provat när man var ung och inte lika smart som nu.
Tidsresor är alltså omöligt, det vet nog de flesta. Men, det går fortfarande att resonera kring det, och det är det jag kommer göra in Braxton-inläggen. De som tycker detta verkar för flummigt och hellre vill läsa om allt jag irriterar mig på, skippa dessa inlägg. De kommer att bli ganska långa och säkerligen obegripliga. För att göra dem mer begripliga kommer det kräva mer förklaringar, vilket kommer att leda till ännu längre inlägg. Men, så sätter vi igång!
Några ord om tid
För att fortsättningen ska bli mer begriplig tänkte jag börja förklara lite om tid och hur man bör se tid. Enklast blir det om man ser tiden som en (obruten) linje. Denna linje, som rimligtvis kallas tidslinjen, sträcker sig från skapelsen av universum, till förintelsen av universum. Före och efter dessa tidpunkter existerar inte tiden. Därför måste vi definiera en lag gällande tidsresande, som bygger på detta. Men, mer om detta nån annan gång.
Tiden är alltså en linje. Vanligtvis befinner vi oss på linjen, då vi kan se tillbaka (minnas) det som skett tidigare och förutsäga (snarare gissa) vad som kommer att ske. Hela tiden rör vi oss framåt på linjen, mot dess slut, även om vi själva dör långt innan tidslinjen kommer ta slut. Men, för att begripa sig på tidsresor, bör vi se på tidslinjen utifrån, som när man ritar en tidslinje på historialektionen, och markerar stora, viktiga händelser i historien. För tidsresarteori, kan vi inte rita denna linje, utan bara föreställa oss den. Det avgörande här är dock att om vi gör nedslag på olika punkter på linjen, kommer vi då att återigen vara på den. Hade jag kunnat rita så skulle jag gjort det, men hoppas det blir begripligt ändå.
Några första ord om tidsresor
När jag nyss pratade om nedslag, pratade jag egentligen om tidsresor till olika tillfällen längs tidslinjen. Man utgår från sin egen tid, och tar sig, på ett ganska mirakulöst sätt, till en annan tid. Här finns inga gränser för vad som är möjligt, förutom: Man kan bara resa till punkter på tidslinjen. Att försöka resa till en punkt då tid inte existerar är omöjligt. Detta är alltså en regel för något som egentligen inte är möjligt, vilket kanske kan ses ironiskt. När man ändå kan bryta mot fysikens alla lagar och resa i tiden, varför kan man inte då resa till en "tid" innan Big Bang? (eller Skapelsen, om man är kristen). Svaret är, man måste begränsa sig. Utan begränsningar kan man riskera att irra bort sig fullständigt. Denna regel, eller förutsättning om man så vill, kommer jag referera till som (1) i framtiden.
Detta var alltså starten på den serie inlägg som ska handla om tidsresor. Vem Braxton är, kommer avslöjas i Braxton (part 2). Eller så kan du googla det.
Kommentarer
Trackback
