Behåll jacket!
En viss mobilleverantör har gjort reklam som riktar sig till folk som har telefonjack, det vill säga hela svenska folket. De vill ta bort jacket till förmån för det mobila bredbandet, som ska vara så extremt bra. Nej, det är inte bra. Här är varför:
Negativt med mobilt bredband
1. Volymgräns. Kanske bara vi som har det, men vårt mobila bredband har en volymgräns, som gör att man inte kan skicka/ta emot hur mycket som helst. Om volymgränsen överskrids sänks hastigheten.
2. Dålig hastighet. Redan innan volymgränsen överskrids är hastigheten inte den bästa, och fungerar mest för surfande och chattande. Tanka saker fungerar inte, inte heller att se på längre videoklipp.
3. Dålig täckning. Bara ICE.net och Telia har okej täckning, de andra har bara täcking över storstadsområden. Dåligt för oss som bor ute på landet.
4. Otymplig "dongel", som tar upp en usb-port på datorn. För en bärbar dator som redan har få portar är detta ganska irriterande.
5. Fungerar bara för en dator. Modemet kan kan bara kopplas till en dator, så ska man nätverka måste man ha en speciell (och dyr) router för detta. Mycket frustrerande.
Det finns en positiv sak med mobilt bredband, och den är ganska uppenbar.
1. Mobilitet. Med en bärbar dator är det perfekt med mobilt bredband, då man kan sitta var som helst och surfa. Dock kan man ju göra detta inom ett trådlöst nätverk också. Hur ofta använder man datorn mitt ute i skogen?
Så till er som funderat på att ta bort ett telefonjack, tänk om! Även om förflyttning från klassisk "marktelefon" till mobiltelefon är mycket praktiskt, försvinner då möjligheten till ADSL, som är oslagbart när det gäller internetuppkoplling.
Negativt med mobilt bredband
1. Volymgräns. Kanske bara vi som har det, men vårt mobila bredband har en volymgräns, som gör att man inte kan skicka/ta emot hur mycket som helst. Om volymgränsen överskrids sänks hastigheten.
2. Dålig hastighet. Redan innan volymgränsen överskrids är hastigheten inte den bästa, och fungerar mest för surfande och chattande. Tanka saker fungerar inte, inte heller att se på längre videoklipp.
3. Dålig täckning. Bara ICE.net och Telia har okej täckning, de andra har bara täcking över storstadsområden. Dåligt för oss som bor ute på landet.
4. Otymplig "dongel", som tar upp en usb-port på datorn. För en bärbar dator som redan har få portar är detta ganska irriterande.
5. Fungerar bara för en dator. Modemet kan kan bara kopplas till en dator, så ska man nätverka måste man ha en speciell (och dyr) router för detta. Mycket frustrerande.
Det finns en positiv sak med mobilt bredband, och den är ganska uppenbar.
1. Mobilitet. Med en bärbar dator är det perfekt med mobilt bredband, då man kan sitta var som helst och surfa. Dock kan man ju göra detta inom ett trådlöst nätverk också. Hur ofta använder man datorn mitt ute i skogen?
Så till er som funderat på att ta bort ett telefonjack, tänk om! Även om förflyttning från klassisk "marktelefon" till mobiltelefon är mycket praktiskt, försvinner då möjligheten till ADSL, som är oslagbart när det gäller internetuppkoplling.
Stress
Säkert har nån tänkt dessa tankar och skrivit en bok om det, men jag tänker publicera dem ändå.
Stress kan komma i många olika former, det vet alla. Ska reflektera lite kring två stressformer jag har upplevt i skolan.
Den första är den uppenbara, som är beroende av tidsgränser, dvs stress över att hinna klart med något i tid. Att vara punktlig och seriös med tider är viktigt på universitet, många gånger viktigare än i grundskola och gymnasium. Där kunde man alltid komplettera och göra omprov lite hur som helst och sena inlämningar var man inte så jättehård med. Annat är det på universitetet. Men, jag tycker ändå att denna stress är hanterbar. Man får helt enkelt göra sig tid för att hinna klart.
Den andra stessen är värre, och den har och göra med att det kan vara svårt att tillgodogöra sig information - Med andra ord, svårt att lära sig och sätta sig in i något. Om man samtidigt har stress #1 så blir det extremt jobbigt. Man ska hinna med att läsa, förstå, göra uppgifter och göra en inlämningsuppgift under loppet av tre dagar. Kombinationen av tidsbrist och kunskapsbrist är extremt frustrerande. Vissa system som KAU använder sig av är inte bra, och efter denna kurs slut ska jag skriva en utvärdering och lämna till kursansvarig. Får hoppas att det i ala fall blir någon förbättring för nästa gäng som tar denna kurs.Stress kan komma i många olika former, det vet alla. Ska reflektera lite kring två stressformer jag har upplevt i skolan.
Den första är den uppenbara, som är beroende av tidsgränser, dvs stress över att hinna klart med något i tid. Att vara punktlig och seriös med tider är viktigt på universitet, många gånger viktigare än i grundskola och gymnasium. Där kunde man alltid komplettera och göra omprov lite hur som helst och sena inlämningar var man inte så jättehård med. Annat är det på universitetet. Men, jag tycker ändå att denna stress är hanterbar. Man får helt enkelt göra sig tid för att hinna klart.
Mekanik
Just nu läser jag och resten av min klass samt alla andra högskoleingenjörer vid KAU en kurs i mekanik. Det jag inte riktigt jag förstå är vad jag som dataingenjör ska ha mekanik till? KAU motiverar med att man bör ha grundläggande kunskaper inom alla ingenjörsområden. Det jag försöker göra nu är INTE grundläggande kunskaper.
Grundläggande kunskaper ska vara terminologi samt de principer som ämnet bygger på. Jag tycker verkligen inte att kursen är så grundläggande. Den känns komplett meningslös, samtidigt som det är väldigt svårt att greppa hur man ska göra.
Inom matematik finns oftast ett eller ett par sätt att angripa ett problem på. I mekanik finns det många fler. Detta leder till förvirring, i alla fall för mig. Mekanik verkar handla just om att analysera problemet, inte att lösa det. För ett sådant upplägg krävs ett lämpligt utlärningssätt och bra kurslitteratur. När inte en lärarna kan förklara hur man ska göra, och boken inte ger exempel på hur man löser en uppgift utan bara svar till övningarna (och det bara till varannan övning), hur i helvete ska man kunna lära sig?
Antalet olika typer av problem verkar vara obegränsade, och antalet lösningssätt lika så. Hur ska man då kunna hantera problem som man aldrig sett en lösning till? Man kan ju använda det man lärt sig, om andra typer av problem, men man lär ju bara komma ungefär halvvägs.
Det är rätt snällt att man kan tillgodogöra sig poäng på tentan med inlämningsuppgifter. Men, inte så snällt när man inte kan få tillräckligt med information om hur man ska göra för att lösa dem. Jag förstår det som presenteras, men jag kan omöjligen förstå det som ingen förklarar.
Någon som har något smart tips? Nåntans man kan vända sig?
Grundläggande kunskaper ska vara terminologi samt de principer som ämnet bygger på. Jag tycker verkligen inte att kursen är så grundläggande. Den känns komplett meningslös, samtidigt som det är väldigt svårt att greppa hur man ska göra.
Inom matematik finns oftast ett eller ett par sätt att angripa ett problem på. I mekanik finns det många fler. Detta leder till förvirring, i alla fall för mig. Mekanik verkar handla just om att analysera problemet, inte att lösa det. För ett sådant upplägg krävs ett lämpligt utlärningssätt och bra kurslitteratur. När inte en lärarna kan förklara hur man ska göra, och boken inte ger exempel på hur man löser en uppgift utan bara svar till övningarna (och det bara till varannan övning), hur i helvete ska man kunna lära sig?
Antalet olika typer av problem verkar vara obegränsade, och antalet lösningssätt lika så. Hur ska man då kunna hantera problem som man aldrig sett en lösning till? Man kan ju använda det man lärt sig, om andra typer av problem, men man lär ju bara komma ungefär halvvägs.
Det är rätt snällt att man kan tillgodogöra sig poäng på tentan med inlämningsuppgifter. Men, inte så snällt när man inte kan få tillräckligt med information om hur man ska göra för att lösa dem. Jag förstår det som presenteras, men jag kan omöjligen förstå det som ingen förklarar.
Någon som har något smart tips? Nåntans man kan vända sig?
Lägg en röst!
Som rubriken anger; jag tycker att ALLA som är röstberättigade ska gå och rösta i valet i höst. Spelar ingen roll om du har en åsikt eller saknar en, gå och lägg en sedel i lådan. Om du känner dig osäker, lägg en blank röst. Det viktiga är att du gör det, ty det är en demokratiskt rättighet att rösta och man ska utnyttja den. Det viktiga här är dock att man röstar för ett parti som har vettiga och demokratiska åsikter. Sverigedemokraterna är, enligt mig, inte ett sådant parti. På pappret är de ett parti som vilket annat som helst, och man kan rösta på dem. Men det är ungefär det som är demokratiskt. Och, för att förhindra att de får mandat i riksdagen, dvs att de får något att säga till om i hur detta rike styrs, så rösta på något annat, eller rösta blankt. Att man röstar blankt är i alla fall en markering att man utnyttjar sin rätt att rösta, även om det inte gynnar något parti.
Sedan tycker jag man bör rösta på ett parti som finns/har god chans att komma in, i riksdagen (förutom SD). Att rösta på småpartier är i princip helt meningslöst. MEN, även här gör man ju ändå en markering att man vill rösta för sin sak, och det ska uppmuntras. Dock anser jag väl själv att många småpartier kan ses som mer eller mindre extrema, och på grund av detta är de just småpartier som en mycket snäv skara människor röstar på.
Sen kan man tycka att man som individ inte spelar någon roll, men det hör inte till saken. Det är inställningen som är avgörande, att man vill stå upp för demokratiska idéer. Demokratin infördes inte för att folk skulle ligga på soffan och inte bry sig ett skit om sin vardag, utan för att ge maktet åt folket och få människor att engagerade. Jag tror att alla människor har en åsikt, och att de tycker något, men alla kanske inte riktigt vet var de hör hemma. Detta går dock att undersöka, genom att läsa partiernas partiprogram och göra olika tester.
Så summan av kardemumman; engagera dig! Lägg en röst eftersom det är din rättighet. Har du ingen åsikt, rösta blankt, eller skaffa dig en åsikt. Bidra till att Sverigedemokraterna inte får något att säga till om.
Sedan tycker jag man bör rösta på ett parti som finns/har god chans att komma in, i riksdagen (förutom SD). Att rösta på småpartier är i princip helt meningslöst. MEN, även här gör man ju ändå en markering att man vill rösta för sin sak, och det ska uppmuntras. Dock anser jag väl själv att många småpartier kan ses som mer eller mindre extrema, och på grund av detta är de just småpartier som en mycket snäv skara människor röstar på.
Sen kan man tycka att man som individ inte spelar någon roll, men det hör inte till saken. Det är inställningen som är avgörande, att man vill stå upp för demokratiska idéer. Demokratin infördes inte för att folk skulle ligga på soffan och inte bry sig ett skit om sin vardag, utan för att ge maktet åt folket och få människor att engagerade. Jag tror att alla människor har en åsikt, och att de tycker något, men alla kanske inte riktigt vet var de hör hemma. Detta går dock att undersöka, genom att läsa partiernas partiprogram och göra olika tester.
Så summan av kardemumman; engagera dig! Lägg en röst eftersom det är din rättighet. Har du ingen åsikt, rösta blankt, eller skaffa dig en åsikt. Bidra till att Sverigedemokraterna inte får något att säga till om.
Omfördelning
Jag tänkte inte skriva så mycket i detta inlägg. Bilden nedan talar för sig själv.
Smalare TV - tjockare människor?
Smalare TV - tjockare människor?Svar på tal
Fick en kommentar om att de föregående inläggen var "mycket text om något så självklart". Givetvis är det självklart, i alla fall för väldigt många människor. För vissa är det tyvärr inte det, och kanske riktar sig inläggen till dem. Man kan också se inläggen som en påminnelse till de som glömt bort att vara kritiska.
Kritiskt tänkande II
Vad kan man lita på och vad är bluff?
Det är en fråga som man bör ställa sig ofta, och försöka besvara. Dock tror jag inte att frågan helt kan besvaras, utan svaret kan bero på sammanghanget i vilket frågan ställdes. Men, genom att försöka besvara den kan man absolut komma till en djupare insikt om kritiskt tänkande. Detta gäller såväl skriven text i tidningar, till reklam på TV, till människor (för att anknyta till föregående inlägg).
Jag ska inte försöka besvara den frågan här, jag gör bara en uppmaning till alla att aldrig lita fullständigt på något man läser eller hör. Kvällstidningar är inte kända för att publicera trovärdigt innehåll. Jag skulle dock vilja säga att det de skriver om har en trovärdig grund, varefter de gör en underlig vinkling och/eller förstorar upp sanningen och får det att låta mer än vad det är. Mycket bra är de på detta när det gäller rubriker.
Det är en fråga som man bör ställa sig ofta, och försöka besvara. Dock tror jag inte att frågan helt kan besvaras, utan svaret kan bero på sammanghanget i vilket frågan ställdes. Men, genom att försöka besvara den kan man absolut komma till en djupare insikt om kritiskt tänkande. Detta gäller såväl skriven text i tidningar, till reklam på TV, till människor (för att anknyta till föregående inlägg).
Jag ska inte försöka besvara den frågan här, jag gör bara en uppmaning till alla att aldrig lita fullständigt på något man läser eller hör. Kvällstidningar är inte kända för att publicera trovärdigt innehåll. Jag skulle dock vilja säga att det de skriver om har en trovärdig grund, varefter de gör en underlig vinkling och/eller förstorar upp sanningen och får det att låta mer än vad det är. Mycket bra är de på detta när det gäller rubriker.
Om man är riktigt cynisk, och då är man värre än Dr House, så ska man inte tro på NÅGOT alls över huvud taget, bara på det man själv kan bevittna eller bevisa. Inte ens det nästan. Detta var en diskussion jag hade med en kompis för att tag sedan, runt frågan: "hur kan vi veta att det vi lärt oss stämmer?". Bara för att någon eller många personer säger en sak betyder inte det att det är sant. Bara för att det står i en bok betyder inte det att det är sant. Bara för att alla verkar tro sig veta att en sak är sann betyder inte det att det är sant.
Ta månen, till exempel. Hur kan vi, enligt ovanstående cyniska princip, veta att månen är ett klot av sten ute i rymden som några amerikaner en gång gick på? Egentligen finns det inget som helst bevis för att månen är vad den är och att någon besökt den. Om man ska riktigt på djupet finns det inte ett enda sätt att bevisa det på. Vi kan se bilder, som är fabrikerade. Vi kan höra människor berätta om det, de som varit där, men de kan ljuga. Vi kan göra vetenskapliga undersökningar, men vi kan aldrig lita på resultaten. Vi kan till och med åka dit, men om man ska vara kritisk mot allt, ska man även vara kritisk mot sig själv. Det betyder, att man egentligen inte kan lita på att man åkt dit, kanske det var en dröm eller en hallucination, en önskan eller bara ett påhitt?
Sjävklart är ett sådant förfarande extremt ohälsosamt. Jag tror man skulle börja se världen som sin fiende, att alla i världen döljer något, att alla konspirerar emot en. Att allt man fått höra är en lögn, att ingen någonsin har sagt något sant och riktigt. Därför avråder jag från ett sådant extremkritiskt tänkande!
Man bör väl finna någon gyllene medelväg mellan detta och att inte vara kritisk alls. Det skulle fungera mycket bra.
Kritiskt tänkande
Om man ska bestämma nåt, ska man verkligen bestämma det och nästan skriva under på det i blod, för att den ena inte ska backa ur. Spelar ingen roll vad det gäller, tydlighet är absolut det bästa inom det mesta. Om man har bestämt något, som sen inte blir av för att någon av parterna helt enkelt skiter i det eller inte bryr sig eller någon annan odefinierad anledning, då blir antagligen den andre lite irriterad. Sånt är givetvis aldrig bra.
Antingen så bestämmer man allt exakt, och den som inte kan följa vad som sagt får stå i skamvrån i ett par dar. Eller, så bestämmer man aldrig någonting. Ett mellanting mellan dessa två borde inte finnas. Det skapar nån form av oordning som inte är bekväm för någon. En osäkerhet, en ovisshet, som i alla fall jag inte skulle trivas med. Och säkerligen en irritation från den som blivit "sviken" eller "bortgömd".
Man kan ju också göra på ett tredje sätt, och det är att aldrig lita på någon. Cynsikt och väldigt á la Dr House, men kanske är det en bra sätt. Om man är kritisk till allt som sägs och allt som bestäms, då torde man inte bli besviken heller. Sen är det ju så att vissa människor är ärliga och punktliga och korrekta, lixom jag själv. Att inte stå vid mitt ord är det sista jag skulle göra. Jag är ett stort fan av löften, lagar och bestämmelser. De finns för att följas. Personer som mig behöver man inte vara kritisk mot alltså. Men, sen finns det ju andra som är mindre pålitliga och som verkar tycka sig stå över alla andra, lagen, löften och så vidare. Dessa bör man vara mycket kritisk mot. Jag vill inte säga att någon människa är helt vedervärdig och opålitlig (förutom riktiga brottslingar då). Folk begår givetvis misstag i bland, och glömmer en del saker. Men, en sådan person bör man vara i alla fall något kritisk mot, och ha i åtanke att han/hon kan begå misstag. Dock vet jag inte om det är "misstag" om de upprepas gång på gång. Då är det väl ett tecken på slarv eller ignorans (finns det ordet, förresten?).
Summan av kardemumman - utan att bli allt för lik Dr House bör man se saker genom ett filter, ta det mesta med en nypa (eller en skopa i vissa fall) salt och vara beredd på samtliga utgångar. Alla ljuger till och från, och alla gör misstag i bland. Man bör försöka stå vid sitt ord, för att inte göra andra besvikna, irriterade eller skapa ovisshet och ett oseriöst intryck.
Antingen så bestämmer man allt exakt, och den som inte kan följa vad som sagt får stå i skamvrån i ett par dar. Eller, så bestämmer man aldrig någonting. Ett mellanting mellan dessa två borde inte finnas. Det skapar nån form av oordning som inte är bekväm för någon. En osäkerhet, en ovisshet, som i alla fall jag inte skulle trivas med. Och säkerligen en irritation från den som blivit "sviken" eller "bortgömd".
Man kan ju också göra på ett tredje sätt, och det är att aldrig lita på någon. Cynsikt och väldigt á la Dr House, men kanske är det en bra sätt. Om man är kritisk till allt som sägs och allt som bestäms, då torde man inte bli besviken heller. Sen är det ju så att vissa människor är ärliga och punktliga och korrekta, lixom jag själv. Att inte stå vid mitt ord är det sista jag skulle göra. Jag är ett stort fan av löften, lagar och bestämmelser. De finns för att följas. Personer som mig behöver man inte vara kritisk mot alltså. Men, sen finns det ju andra som är mindre pålitliga och som verkar tycka sig stå över alla andra, lagen, löften och så vidare. Dessa bör man vara mycket kritisk mot. Jag vill inte säga att någon människa är helt vedervärdig och opålitlig (förutom riktiga brottslingar då). Folk begår givetvis misstag i bland, och glömmer en del saker. Men, en sådan person bör man vara i alla fall något kritisk mot, och ha i åtanke att han/hon kan begå misstag. Dock vet jag inte om det är "misstag" om de upprepas gång på gång. Då är det väl ett tecken på slarv eller ignorans (finns det ordet, förresten?).
Summan av kardemumman - utan att bli allt för lik Dr House bör man se saker genom ett filter, ta det mesta med en nypa (eller en skopa i vissa fall) salt och vara beredd på samtliga utgångar. Alla ljuger till och från, och alla gör misstag i bland. Man bör försöka stå vid sitt ord, för att inte göra andra besvikna, irriterade eller skapa ovisshet och ett oseriöst intryck.
Samma blogg, ny adress
Flyttade min blogg hit istället.
Typepad var dåligt.
Typepad var dåligt.
